Ekobygg-
Guiden
Din guide till hållbart byggande
Olika former av grunder
Husgrunder kan lite enkelt delas in i fyra olika kategorier: källare, krypgrund (torpargrund), platta på mark samt plintgrund. Platta på mark har blivit allt populärare vid nybyggen och är också den som ger minst energiförlust (i alla fall när huset väl står på plats!). Däremot kan den drabbas av fuktproblem speciellt om plattan är felkonstruerad. Plintgrund har traditionellt används mest för mindre byggen som sommarstugor och garage men har på senare tid åter vunnit mark. Läs mer om olika grunders för- och nackdelar!
Källare
Mörka fuktiga källare fulla med spindlar är i princip ett minne blott. I alla fall på nybyggen. Efter att hus med källare i åratal råkat ut för både fuktproblem och översvämningar har man idag nästan helt övergett denna konstruktion. Förutom att den är dyr att bygga måste den dessutom vara korrekt konstruerad med god dränering som ofta får göras om efter ett halvt sekel. Behöver man renovera en källare är det viktigt att ha korrekt fuktskydd på utsidan av väggen. Vill du isolera bör även isoleringen sitta på utsidan av väggen.
Krypgrund (torpargrund)
Krypgrund i form av torpargrund är ett av de äldre sätten att bygga husfundament på. Torpargrunden fungerade bra historiskt sett då man ofta hade oisolerat eller sparsamt isolerat golv och att man dessutom eldade dagligen i eldstäderna i huset. När vi i modern tid började tilläggsisolera golven och slutade elda uppstod många fuktproblem. En annan orsak till ökade problem med krypgrunder är att vi får ett allt varmare och fuktigare klimat.
Moderna krypgrunder konstrueras därför så att markfukten hindras från att komma upp genom att man lägger ut någon form av markduk. Det är också viktigt att ta bort allt organiskt material under huset. Konstruerar man en modern krypgrund eller väljer att tilläggsisolera ett gammalt golv är det också viktigt att tänka på att undersidan av golvbjälklaget består av ett fukttåligt material där det inte kan bildas påväxt, t.ex. cellglas eller täullcement.
Ett alternativ till traditionell krypgrund är det man kallar för varm krypgrund. Det finns lite olika sätt hur denna kan konstrueras men vanligtvis isolerar man både mot marken och mot sidorna i grunden. På detta sätt värms utrymmet upp av huset.
En modern krypgrund konstrueras genom att man gjuter en ram av betong som huset står på medan en klassisk torpargrund bygger på stenar. Nackdelen med båda konstruktionerna är att de är mycket svåra att korrigera om det blir sättningar runt huset. Det gäller därför att vara speciellt uppmärksam och försiktig om man väljer att dränera eller gräva runt ett hus byggt på en krypgrund.
Ett varningens finger också för stuprör som vid äldre hus väldigt ofta bara mynnar ut vid grunden. Långvarig takavrinning kan orsaka inte bara fuktproblem utan även underminera marken och skapa sättningar i huset.
Lite mer om gamla torpargrunder
Tycker du att det är vackert med vitmålade fogar mellan stenarna i en torpargrund? Det tyckte man i alla fall på 50-talet då väldigt många började murade igen springorna mellan stenarna. Man var helt enkelt trött på kalla golv och möss och trodde att man skulle åtgärda problemet genom att täta springorna.
Dessvärre gjordes denna åtgärd utan en aning om vad det skulle orsaka. Att täta springorna gav två problem. En klassisk torpargrund var utformad så att det skulle vara luft mellan stenarna. Grunden var då välventilerad och påminde mer om en plintgrund. Nu stängde man inne varm och fuktig luft vilket gav mögel och hussvamp. För att komma till rätta med problemet satte man in vädringsluckor i grunderna. Men det saknades kunskap när man bör vädra en grund. Luckorna ska vara öppna på vintern (då luften innehåller mindre fukt) men stängda på sommaren. Ofta gjorde man tvärtom eller lät dem vara öppna hela tiden.
Det andra problemet var att man använde bruk gjord på cement för att täta springorna. Cement suger till sig fukt och leder in det i grunden in under huset. Ännu en byggmiss för att man använde material utan någon kunskap om dess egenskaper och effekter på huset.
Plintgrund
En plintgrund har som alla andra husgrunder både fördelar och nackdelar. Fördelen jämfört med en krypgrund är att luften kan röra sig fritt under huset vilket minskar risken för fuktskador. Nackdelen är den uppenbara att konstruktionen ökar värmeförlusten.
Plintgrunder är relativt enkelt att bygga själv och därför ser man många sommarstugor, garage och uteplatser byggda på detta sätt. Grunden görs genom att plintar antingen grävs ner eller gjuts på plats. Ovanpå detta gör man ett regelverk av trä. Plintgrunden har fått en liten renässans även när det gäller större byggnationer speciellt i kuperad mark. Man slipper då spränga och göra stora skador på marken. Huset smälter bättre in i landskapet och rent arkitektoniskt är det en populär variant, speciellt i skärgårdsmiljöer.
Platta på mark
Att gjuta en platta direkt an mot marken är det populäraste sättet att bygga villor på idag. Det går snabbt men kostnaden är hög. Likaså priset miljön får betala varför vi här i EkobyggGuiden inte rekommenderar användningen av betong. Det finns miljövänligare alternativ till en betongplatta där man kan fylla grunden med t.ex. cellglas eller perlit.
Viktigt att tänka på är att man isolerar under plattan och runt kanterna. Detta var ett vanligt misstag i betongplattornas begynnelse där man isolerade ovanpå plattan istället vilket resulterade i fuktskador i grunden. Hängslen och livrem får man om man dessutom isolerar marken utanför plattan för att undvika eventuella frostsprängningar.
Oavsett vilket utförande man väljer är det av största vikt att markarbetet är väl utfört med dränering och med ett kapillärbrytande material under hela konstruktionen, t.ex. makadam.
Varning - Betongsulor i äldre hus
Något som byggnadsvårdare ofta stöter på är ett betonggolv inuti ett gammalt torp. Ambitionen var god. Man ville få ett modernare golv och grävde ur den gamla mullbänken, tog bort bjälklaget och hällde i betong. Var byggaren lite om sig och krig sig kunde han till och med lägga i kapillärbrytande makadam i botten.
Men det som det saknades kunskap om är att betong suger upp och håller fukt. Det innebar att de gamla bottensyllarna inte hade en chans att torka upp. Många hus har drabbats av fuktskador på grund av detta misstag.
Mullbänksgrund
Ett av de äldsta sätten att bygga en grund på är olika varianter av mullbänksgrund. Fram till mitten av 1800-talet var mullbänk ett mycket vanligt sätt att bygga grunder på. Egentligen kan man jämföra en mullbänksgrund med platta på mark. Huset stod direkt på marken på låga stenar och utrymmet ner till marken fylldes med det man hade, ofta lera och sand.
Ofta ser man äldre hus med mullbänksgrund placerade på en hög punkt i landskapet. Detta för att det är viktigt att marken runt huset sluttar ut och är väldränerad. Rätt konstruerad fungerar en mullbänksgrund förvånansvärt bra då man använder sig av markens inneboende värme.
Problemet med mullbänksgrund är att man har moderniserat ytskikt och levnadsvanor vilket gjort att konstruktionen drabbats av röta. Precis som med torpargrunder kräver en mullbänk att man eldar regelbundet i eldstäderna i huset så att grunden värms upp och torkar ut. En annan orsak till skador i golven är att man har lagt in plats- eller linoleummattor som stänger inne fukten i golvet. Äldre hus ska därför renoveras med diffusionsöppna material.